SSDC Bildas 1972
SSDC BILDAS 1972 I LONDON UR TIDNINGEN "SVENSK DART 1985"
SSDC Eller histoirien om fyra grabbar som inte fick bo på hotell. Stockholm Super Dart Club eller, som man i folkmun säger, SSDC. otvivelaktigt Sveriges mest kända dartklubb, Stefan Lords klubb, detta vet alla dartspelare. Men vad de kanske inte vet är historien om hur klubben en gång bildades. Året var 1972 och den första Englandscupen var efter stort slutspel avslutad.

Arrangörer var Peter Sellström och Patric Eneroth utav denna den första Englandscupen. Priserna utgjordes av Englandsresor och en plats i det landslag, som skulle möta Englands lag i en landskamp i London. Totalt bestod den svenska gruppen av tjugoen spelare och supportrar. Väl framme i London skulle gruppen inkvarteras på hotell. Olyckligtvis visade det sig att alla inte kunde få plats på det inbokade hotellet.

Fyra man måste inkvarteras hemma hos en engelsman vid namn Olly Croft. Gnissel och gnäll, det var ju ingen som hade lust att bo långt bort från alla sina polare hemma hos en totalt okänd engelsman. Efter en stunds dividerande offrade sig herrarna Gunnar Moberg, Ulf Jonsson, BjörnOlof Noren och yngstingen i hela truppen, 17-åringen Stefan Lord. Senare visade det sig att dessa fyra i själva verket dragit en vinstlott.

Istället för att hamna på ett enkelt hotell i London hamnade dessa i en lyxvilla ute i Muswell Hill hos mångmiljonären Olly Croft, BDOa starke man. Mannen bakom den fantastiska utveckling darten genomgått under de senaste 15 åren i Storbritannien. Här ute i Muswell Hill, åtskilda från de övriga svenskarna, satt fyra killar som hemma i Sverige spelade för tre olika klubbar. Med tillgång till en fri bar och en kortlek blev det mycket snackande under långa nätter.

Alla var de överens om att deras nuvarande klubbar inte skulle bli bäst i Sverige men att de själva var ganska duktiga och tillsammans kanske skulle kunna lyckas. Sagt och gjort, de beslöt att starta en ny klubb, som döptes till Stockholm Super Dart Club, efter att ha haft London Super Leagues namn som förebild. När beslutet väl var taget, övertalade de två andra på resan att komma med, nämligen Peter Lagerman och Jan Olsson.

Klubbens målsättning blev att från division tre, där laget var tvungna att starta, gå direkt upp till ettan utan att förlora ett set. En målsättning de var tvungna att ändra redan efter den första matchen eftersom Janne Olsson torskade ett set i lagets första match i div 3. Målsättningen ändrades då till att gå upp till ettan utan att torska en delmatch. En målsättning som inte heller höll, men direkt upp till ettan gick man.

Till skillnad mot många andra storklubbar har inte SSDC någon klubblokal numera. Mellan åren 1972-75 hade man en lokal i korsningen Ingemarsgatan och Roslagsgatan. Enligt Ulf Jonsson, en av grundarna, är detta att inte ha en klubblokal klubbens styrka. Ulf anser att med en klubblokal kommer det ställas en massa krav på medlemmarna, som gör att de blir splittrade. Istället för att kasta pil måste de tänka på en massa andra saker som att det är deras tur att städa klubblokalen osv.

I SSDC ska medlemmarna koncentrera sig på att kasta pil och hata att förlora i dart. "Till våran glädje får gärna de andra klubbarna tycka det är roligt att förlora, men det är inte för att förlora som vi kastar pil i SSDC; tycker Ulf med Stefan Lord nickande instämmandes. Om ni inte redan märkt det, så vet ni det nu, SSDC skänker aldrig bort något gratis när det gäller Dart men annars skänker de alltid mycket trevnad omkring sig.

Marschen mot toppen På hösten 1972 i division 3 i Pripsserien börjar SSDC:s marsch mot toppen. Utan poängförlust vinner SSDC sin serie efter sviten 14 14 00 84-5 171-23 (set) 28 poöng. Inför division 2-starten våren 1973 hade Christer Lenngren och Marianne Lundin anslutits till SSDC samtidigt som Peter Lagerman försvunnit till NCS. Efter en ny defilering vann SSDC sin division 2-serie utan poängför